Kanske ta tag i bloggandet igen?

God morgon, jag har kanske  sovit 1 sammanhängande timma inatt.
Har haft molvärk hela natten och jag har räknat upp till 11 toabesök inatt 🙄
Såhär i slutet av graviditeten är det inte mycket som är bekvämt.
Får ont i höften efter bara 5 minuter på sidan, behöver då vända på mig och somnar jag inte direkt så behöver jag snart vända på mig igen för att inte få för ont i andra sidan 😓
Det är verkligen ingen dans på rosor.
Även om jag är otroligt mätt på att vara gravid så kan jag inte sluta tänka på känslan jag fick när jag plussade ❤️ Det gör att jag klarar en dag till som gravid, och sen en till och en till.
Jag försöker verkligen njuta nu in i de sista. För det är ju precis vad man ångrar när bebis är ute, varför njöt jag inte mer när jag hade denna vackra lilla bebis inuti mig.
Så försöker vara lite proactiv här 😎

Idag nådde vi den största milstolpen vi haft denna graviditet, vecka 38 ❤️
Jag har mått oförskämt bra hela graviditeten. Helt sluppit illamående, foglossningar, humörsvängningar och psykisk ohälsa. Däremot har jag haft stress symtom som hjärtklappning sen vecka 14 och därför varit halvtids sjukskriven och sen heltids sjukskriven sen semestern.
Jag började dock få otroligt mycket förvärkar från vecka 24-25 ungefär.
I vecka 33 åkte vi in på kontroll då förvärkarna va så starka.
Väl där hade värkarna påverkat en aning men vi blev hemskickade med målet ”vila till 34+0, för då klarar bebis ett liv på utsidan”
Så då låg jag mest på soffan och inväntade vecka 34+0
Sen blev nästa mål att vara gravid till 36+0, ingen trodde bebis skulle stanna så länge, varken bm eller läkaren. Men nu idag har jag nått 37+0 och för oss betyder det så mycket.
Love föddes i vecka 36+5 och behövde hjälp på neo i 9 dagar innan vi kunde åka hem.
Dessa dagar va sååå jobbiga. (Ni kan läsa om de längre bak i bloggen, juni 2012)
Så nu när bebis stannat till 37+0 så känns de så bra och jag längtar efter henne 💖

Nackdelen med att ha haft så många mål innan är att jag nu känslomässigt går på övertid.
För jag trodde verkligen inte att hon skulle stanna i magen såhär länge.
Så nu Kämpar jag på för att orka varje dag som går.
Jag har haft flera dagar med regelbundna värkar som sedan avtagit.
Så varje gång det drar igång så vågar jag inte hoppas på att något är på riktigt.
Men snart snart kommer dagen då värkarna inte slutar ❤️👌🏻
Snart är vår dotter här 😍