Hela dagen försvinner galet fort då ALLT tar sån tid!
Att städa undan lite tar 2-3 timmar nu för tiden.
Alla våra rutiner är raderade helt sen Melvin började skolan i måndags.
Kians vila är flyttad o han sover nu kl 11-12 tiden istället för 10 tiden.
Dessutom så har han dessa dagar sovit i vagnen o då har jag inte haft tid att mysa med love eller vila under tiden.
Låter kanske inte så jobbigt, kommer de inte heller vara snart, men just nu så är de otroligt slitsamt.
Jag har ju vant mig nu att kunna vila en stund medans killarna vilar.
Och eftersom att kian o love turas om att väcka oss nattetid så är jag lite tröttare än vanligt nu :P
Kian är inne i nån sorts monster period som aldrig vill gå över.
Gapar, gråter, slåss och är allmänt jätte missnöjd hela dagarna.
Samtidigt som Melvin är i sitt esse!
Han har plötsligt blivit extremt otacksam, arg, sur och riktigt hemsk att umgås med.
Han sårar mig med sina hårda ord och hans nonchalerande beteende.
Och mitt i detta ligger mitt lilla hjärta Love o sover 90% av dygnet <3
jag hinner inte njuta av min bebis alls o det gör så ont i mitt hjärta.
Jag hinner inte fota honom o göra allt det där jag vill göra.
Att skaffa barn tätt inpå har sina fördelar, men nackdelarna är väldigt påtagliga just nu.
Gråten är nära ofta o mitt tålamod är inte optimalt just nu.
Nu fattas de bara att hinna med allt som tex Melvins simskola, gymnastik och lekdejter.
Jag hoppas verkligen att en av killarna iaf ska lugna sig lite o ge mig lite mer ro i hjärtat.
Vill ju så gärna bara mysa med dom alla o må bra o ha kul tillsammans med dom.
Vill inte känna mig som en dum o hemsk mamma som bara är arg hela tiden :(
Mina älskade killar!
De finns inte ord för hur mycket jag älskar dom <3
