Trotsåldrarna tar ibland över

Jag älskar mina barn så oerhört mycket! Och det bästa jag vet är att se dom glada, lyckliga, trygga, rena & mätta.

Men de är tyvärr så att vi ibland får lite åskmoln över oss, då förvandlas mina små kärleks ungar till arga bin.

Hela dagen blir en ständigt gap & bråk. Å ärligt talat så tar de kål på mig. Mitt hjärta klarar inte av att se på när dom är så uppgivna och ledsna. 

Må så vara att de är utveckling som får dom att bli små monster, men dom måste ju på riktigt må dåligt och tycka att de är världens värsta dag i livet när dagen är sådär jobbig att de enda man kan göra är att gråta, skrika och bråka med mamma.

Usch asså för dessa jobbiga dagar.

Nu ligger jag i min säng och längtar efter mina barns närhet. Som när dom ca små, då kunde man bara lyfta över dom till ens egen säng å pussas på dom medans dom sov. Men nu? Det skulle aldrig funka, då har jag barnen i på min kudde varje natt, för tyvärr så fastnar sådana ovanor väldigt lätt.

Fast helst, i mamma hjärtat, så föredrar jag att ha mina älskade bebisar tätt intill mig i min säng. Finns de något bättre än närhet med sitt älskade barn.

Så här ligger jag, helt super överdrivet känslosam och längtar efter mina barn. Och hoppas så innerligt på en underbar och positiv dag imorgon. Jag önskar dom en jätte fin dag med massa glädje.

 Mina små galningar i morse! Vaknade kl 04.30!!?? Och ville att vi skulle vakna, dom fick då kolla på film en stund, men sen kom dom in till oss och skulle promt vara med på kort, så här har ni bilden!

Att fota alla 3 är så gott som omöjlig! 

Sötungar!!