Varför måste man drömma när det inte är en fin dröm?

Jag drömmer ofta om saker som skrämmer mig.
Att mina barn försvinner spårlöst eller att min älskade pojkvän helt iskallt medger att han vart otrogen och tjejen sitter bra i soffan framför mig när han berättar.
Han menar på att han älskar mig, att det inte är nått sånt.
Utan att "hon stillar hans hunger"
När jag vaknar så är jag helt förstörd inombords.
Allt känns så absurdt, jag som älskar honom så, vaknar till ordentligt, ååh bara en dröm.
Han älskar mig med! I verkliga livet så et jag att detta aldrig skulle inträffa.
Men de är ju som sag min största skräck.

När Barnen kidnappats eller bara försvunnit så vaknar jag av smärta. vill somna om och leta efter mina barn =(
Är jätte nära till gråt.
När jag väl inser att det bara va en dröm så behöver jag att mattias håller om mig <3